tisdag, januari 26, 2010 @ 20:37
När blev liten stor?


Är det inte underbart när man har tid att sitta å kolla igenom gamla kort!? Jag fattar inte vad som hände......hur gick det till när detta lilla gudomligt söta busfrö växte upp och snart blir snart 4 år?? Å ena sidan känns det som om det var igår jag hämtade henne uppe i Malung men å andra sidan kan jag inte minnas hur mitt liv såg ut innan hon fanns vid min sida, det känns som att vi alltid varit tillsammans!
Förutom att sitta å drömma mig bort med hjälp av gamla fotografier har senaste tiden gått ut på att: hmmm, jaaaa gissa....plugga! Skolan är alltså igång igen....*suck*..det känns som att man knappt hinner lämna in en tenta innan man ska börja skriva på nästa. Jag gillar i och för sig att plugga men ibland känns det som att man inte gör annat än att sitta med näsan begravd i olika böcker
.
Hela denna vecka har jag och Izla promenerat på isen precis nedanför där vi bor. Det är verkligen kalasmysigt!! På helgerna har det varit många som utnyttjat isens möjligheter med på vardagarna är jag och Izla i princip helt solo där ute. Visst är det roligt när det är lite liv och rörelse när man ute å går men det är ändå något alldeles speciellt med att bara få ströva omkring helt själv med vovven som följeslagare. En av fördelarna med att promenera på isen är att izla rör sig på mer än vanligt, vilket är perfekt eftersom Izla (och matte
) måste tänka på figuren och i skrivande stund går på diet. Min lilla lapplisa blir utom sig av glädje när vi går ner till isen! Sin förtjusning visar hon genom att hon gör sina "tokryck", dessa tokryck karaktäriseras av:
* att hon springer det fortaste hon kan i cirklar alternativt fram och tillbaka
* att hon kastar sig ner på marken och rullar sig med alla 4 benen i vädret
* att hon titt som tätt gör kullerbyttor i farten när hon springer (dock är dessa kullerbyttor inte alltid så vackra, hihi)
* att hon gör sorkhopp mot varje liten hon sak hon ser som inte är av färgen "vit-som-snön"
Det är så härligt att se henne så glad! Tyvärr brukar hon skälla precis i början när vi kommer ut på isen och då har jag så svårt för att säga åt henne, det är inte lätt å va arg och bestämd när jag ser att hela hon bubblar av lycka, hela mitt hjärta fylls ju av värme och kärlek...dumma tokiga hund
.
Nä nu ska jag lapplisan å kissemissarna gå och uppvakta kudden och sängen. Imorgon har jag praktik och då måste jag vara utvilad, redo att tampas med alla söta barn
.
kram